Klyschan stämmer. Färgerna på himmel, hav och natur är alldeles enastående i Karibien. Rent magiska är de i sin styrka och klarhet. Havets blåa, sandens vita och palmbladens gröna. Det är så att man måste blinka några gånger för att förstå att det faktiskt är sant.

Kanske känns det extra uppiggande för oss nordbor, som kommer från mörker och diverse varianter av brunt och grått. För långresor som den till Aruba, ska man med fördel göra under det svenska vinterhalvåret. Gärna i februari.

 

Flygtid
När vi reste flög vi från Stockholm, men plan till Aruba går även från tex Kastrup. Aruba ligger fasligt långt ifrån Skandinavien och för en rastlös är flygningen lite utav en utmaning. Så mycket tid som ska fördrivas sittandes trångt och instängt. Flygtiden till Aruba gick loss på ca 11 timmar. Hem kan det gå snabbare. För oss tog det ca 9 timmar att ta sig hem. 


Klimat
Klimatet i Aruba (eller på Aruba, om man så vill) är väldigt behagligt. Det är varm i luften och garanterat solsäkert, men ändå väldigt trivsamt och skönt. Den behagliga luftfuktigheten gör att värmen inte upplevs som jobbig eller tärande, även om temperaturen sällan sjunker under 25+. Vattnet är varmt och svalkar inte nämnvärt. Men, som för att jämna ut allt det varma, smeks du ständigt av en stilla ljummen bris. 

Från ingenstans och när du minst anar det kan det då och då komma en skvätt regn. Men det drar vidare och torkar upp lika fort som det dök upp. 


Omgivning
Aruba erbjuder breda vita stillsamma stränder och breda vita stränder med high Life och diskodunk. Stränderna är helt klart öns höjdpunkt. Här och var pryds de av de vackra diviträden, som gärna ställer upp som motiv på bästa semesterbilden. Här är rent och man behöver inte känna sig otrygg, utan kan röra sig fritt, även om miljön inte riktigt lämpar sig för promenad, mer än längst stränderna. 


  


Ön är pytteliten och vill du kan du hyra bil för en dag och ta dig runt ön i den. Vägarna är i mycket bra skick och det behövs inte mer än en dag för att se alla turistaktiga se värdigheter. Den västra sidan av ön är den som är mest bebodd och det är här hotellen ligger. På den östra sidan är vindarna hårdare, vattnet svalare och stränderna helt andra. Här är det stenigt och getter och åsnor betar fritt på kargiga slätter, som i vissa fall sträcker sig ända fram till vattenbrynet. Somliga väljer att surfa här, men gör man det riskerar att bli hajmat.  


Ett givet stopp, som reseledare rekommenderar dig som hyr bil, är fyren California Lighthouse, som ligger på öns nordligaste spets. Åkt dit om du vill, men ha inte allt för höga förhoppningar. Det är en fyr. Varken mer eller mindre.

Ett annat stopp, för dig som hyr bil, är den sydliga viken Baby Beach. Här kan man vada ut från stranden för att med snorkel och cyklop uppleva livet under ytan. Här är det lite mer långgrunt och barnvänligt än vid övriga stränder. Baren vid stranden är fräck, men här vimlar av turister. Mestadels amerikanare, som hörs och syns, på gott och på ont.


Att den där fyren räknas om turistresemål säger en del om hur lite här faktiskt finns att göra. Åker du till Aruba får du vara beredd på att sola, bada och softa är det som passar tillvaron här bäst. Blir man allt för rastlös kan man hyra in sig på en snorkelutflykt, till exempel till vraket Antilla. Med katamaran tas du ut en bit på det stora blå och efter eget intresse får du möjlighet att snorkla runt och njuta av det vackra som finns dolt under ytan. Utflykterna är i regel all inclusive. Valfri mängd drinkar och tilltugg ingår och flytväst och snorkelutrustning. Ganska dyrt, men värt pengen. 

Vill du shoppa finns köpcentran, som byggts för att stilla lyxturisternas shoppingbegär. Utbudet av märkeskläder är stort. Särskilt i Orangestad, huvudstaden med hamnen för lyxkryssare, finns butiker med allt vad flärd du kan önska. Om du, som jag, tycker att shopping är ett lite tråkigt semesterbestyr, kan du strosa runt och insupa den udda arkitekturen, med färgglada byggnader som påminner om öns historia. Vätskepausen förlägger du med fördel till baren Mojito, där inredningen är härligt soft och mojitosarna är i världsklass. Maken hade nog gärna velat att jag nämnde något om tjejerna i baren, så det gör jag. Man kan säga att de rumpifierade ordet fyllig och fick Kardashian att framstå som petit. 

  

Folket
Det inhemska språket på Aruba heter papiamento. Det är en skön mix av holländska, portugisiska, spanska och engelska och är inte helt lätt att förstå, men du klarar dig bra på engelska här. Viftar du med dollarsedeln kan du vara säker på att få bra service oavsett vilket språk du pratar. Money talks, som man säger. 

Min bild av folket här, är att de är lite trötta på oss turister. Även om ön har slogan ❤️ One Happy Island ❤️, kände jag ingen genuin glädje bland befolkningen. De var tyvärr lite blasé, men blev glada och var väldigt trevliga om de fick dricks. Aruba är riktigt fattigt, och de majoriteten turister är den skräniga och skrytiska sortens amerikanare, så på ett sätt förstår jag att lokalinvånarna är lite less på turister. 

Om jag åker tillbaka? Kanske. Fast det finns så många oupptäckta delar av världen som jag också vill  se. Men visst fasen var Aruba vackert. Vackert och 100% underbart varmt.