Inte alltid, men ofta får jag till rutinen att låta en stund av söndagen ägnas åt arbetsveckans måltider. För jag känner mig själv väl. Om jag inte förbereder och ser till att bra alternativ finns, då är det så väldigt lätt att det blir fel. Finns inga sunda alternativ, väljer jag helst något så konstigt, som att inte äta alls. Och om jag inte äter något på dagen, så överäter jag allt jag kommer över, när dagen övergår till kväll. Den sortens kosthållning är ju inte vidare sund. Därför försöker jag förbereda. Och att förbereda är egentligen inget svårt. En timme, typ, sen är kosten för veckan säkrad.

Med en jätteladdning kvarg och kokta, svalnade bär är frukosten klar. Maken tar av kvargen också, för att säkra upp sin mellis. Och det får han förstås gärna. Men han är lite mer kräsen än vad jag och vill helst inte ha sånt han kallar för tjafs. Han vet inte om det, men för dig kan jag berätta att jag har såntdär tjafs, som chiafrön och sesamfrön i kvargen. Jag skulle vilja ha kokos i också, men det hade han nog märkt. Så kokos lägger jag på toppen, när kvargen är upplagd i min skål.      

Det har inte funnits förutsättning för någon extraordinär matlåda det här halvåret, eftersom jag tagit mig från det ena jobbet till det andra under lunchtid. Men, det gör inte så värst mycket. För det extraordinära har jag ändå inte vett att förstå mig på. Kyckling tycker jag är toppen, så varje söndag åker en plåt filéer in i ugnen. Kryddade efter lust och infall. Idag fick de ett täcke av ingefära, chili och paprika. Kycklingfilé, ägg och veckans juice funkar fint som lunch 97 arbetsdagar av 100. De andra tre dagarna låter jag kyckling och ägg ligga kvar och stannar till vid macken, för att busa till det med banan och choklad.  

Proteinkaffe eller ägglatte, om jag hinner mixa till det på morgonen, brukar hällas i termos, för att verkställa som melllis tillsammans med frukt.

Det var det. Frukost, lunch och mellis.

Om jag har skött min matdag bra, är det lätt att låta kexförpackningen och det andra ligga orört, då på seneftermiddagen, när jag kommer hem.

Att förbereda, är att vara sjysst mot sig själv. Genom att se till att de bättre alternativen finns tillgängliga, blir utmaningen att klara av frestelserna enklare. Och det är faktiskt rätt onödigt att utsätta sig för en massa frestelsetester helt i onödan. I alla fall när man som jag, nästan helt saknar karaktär.