I förmiddags var det dags för det där familjeloppet som vi bokade i vintras. Fasen, va roligt det var! 

De som kom på själva grejen med loppet tänkte att det kan vara ett kul sätt att röra sig på - tillsammans och lite rufft sådär. Deras önskan blev införlivad med råge. Över, under och igenom tog vi oss fram och det var ett evigt peppande och hejande. Först var Flisan lite osäker. Vissa av hinderna tyckte hon såg smått omöjliga ut. Men inspirerad av alla, köttade hon på. Och självklart tog vi oss igenom. Precis som de andra, kom vi i mål och kände oss som vinnare. Den yngsta i tävlingen var inte ens fyllda två och den äldsta var i pensionerad mormors-ålder.

Jag är sjukt impad av arrangörerna, som förberett så bra. Lagom svårt, säkert och trevligt. Allt var toppen. Till och med vädret. 

Nästa år ska jag försöka få med hela tjocka släkten. Att träna ihop såhär, hjälpas åt att lyckas tillsammans, det ger verkligen en kick.