Idag slängde jag kryckrackarna nästan helt. Smärtan har gett med sig allt mer och i måndags, dag 13, slutade jag att knapra värktabletter. Eftersom jag har rätt att vara hemma för rekreation i en månad eller mer,  tänker jag att det är ett budskap om att jag måste ta det varsamt. Därför har jag hittills valt att avlasta och skydda genom att studsa runt på kryckor när jag jobbat. (Och det har varit nödvändigt, för foten har gjort ont). Fast nu har jag tröttnat, för de kryckorna är verkligen i vägen. Så nu provar jag om foten klarar ett liv utan. 

Jag jobbar hårt med mig själv för att känna efter, så att jag inte tar i för hårt.  Jag har ju fortfarande den räliga specialskon och den ska jag ha i 4 veckor till. Det är nog bra. Den är allt förutom snygg och den får min gång att likna en alkoholists, men den begränsar mig på ett sätt som jag tror är nödvändigt. Gå snyggt, det får jag göra sen. Först får benbrottet läka. 

På måndag, om 4 dagar, åker stygnen. Undrar om jag fortfarande måste ha bandage innanför skon efter det.