Natten som gick var bökigare än den förra. Foten väckte mig ideligen och det var svårt att hitta en ställning som var bekväm. Det bultade i foten och värkte i skelettet hur jag än låg, så det blev en hel del snurrande och suckande. 

Ett bekymmer jag hade igår var att få till det med de smärtstillande tabletterna. Den starkaste tabletten jag fick gav alldeles för mycket biverkning för att det ska vara värt att ta den, så jag fick klara mig på de lite mildare. Avedonen och den mellanstarka, som heter Oxycotin, får jag bara ta tre gånger om dagen. Jag går upp vid 7 och lägger mig vid 22 och att fördela de smärtstillande jämt över den vakna tiden är inte helt lätt. Tabletterna hinner nämligen sluta värka ett par timmar innan det är dags att ta nästa dos. Jag vet inte om det är OK, men för att få en någorlunda sömn tog jag en dos även i natt. Sömnen är ju så viktig...

I övrigt funkar det ganska bra. Jag fördriver tiden med att småjobba lite vid datorn, mejla föräldrar och fundera på terminens struktur och pedagogiska metoder, och har även hunnit lyssna på en och annan blogg. När rastlösheten tar vid pysslar jag med hushållssysslor. Jag tar mig fram med min stödsko och mina kryckor och får påminna mig själv om att inte var uppe för länge. När jag pysslar i köket vilar jag foten på en pall, så att den kommer upp i alla fall en liten bit ifrån golvet. Jag till och med dammsög idag, men det får du inte tala om för min make. 

     

Vädret är strålande och det känns riktigt tufft att inte kunna ta till vara på de underbara dagarna av sol, så som jag annars brukar. Vanligtvis hade jag fördrivit lediga dagar som dessa med promenader och pyssel i trädgården, men det där får vänta i alla fall ett tag. Jag försökte titta på en film igår, men det är svårt för mig att hitta lugnet till det, när solen skiner från en klarblå himmel. Jag hasade mig upp för trappan och tog mig ut på vår balkong för att njuta av det vackra. Här var podradion till stor hjälp. Eftermiddagen idag får fördrivas på samma sätt. Även om jag nog rett ut en promenad, med kryckornas hjälp, tvingar jag mig till soffan, för läkningens skull. 

Jag längtar till i morgon, när bandaget ska läggas om. Är så nyfiken på hur såret och foten ser ut där under.