Då var det gjort. Stygnen är tagna och ytterligare en etapp i läkningen är avklarad. Gött. 

Återigen gav sköterskan mig en klapp på axeln och ett "duktig tjej" när hon betraktade status på fot och sår. Jag tycker också det ser bra ut och det verkar som att jag skött mig fint. Belastat lagom. Svullnaden är knappt märkbar och man ser inget som helst tecken på infektion i såret.

Efter att stygnen var borttagna sattes ett nytt vad det nu heter på. Ett jätteplåster med massa plast som håller smutsen borta. Utan resultat bad jag till de högre makter, som jag inte riktigt tror på, om att inget ytterligare bandage skulle behövas. Som barfotabarn känner jag mig lite instängd med foten hårt lindad. Men bandage var ett måste, dels för att stortån ska dras utåt för att läkas i rätt läge och dels för att foten behöver skyddas mot smällar. 

Bandaget för dagen blev rött. Min favoritfärg. Sköterskan, som läst av mig bra, fick mig att lova att behålla det på i alla fall i två veckor till. För säkerhets skull sände hon med en extra uppsättning, om jag skulle behöva lufta och linda om.  

Anna heter sköterskan och hon är god som Guld. Nästa möte blir med läkaren. Då ska det röntgas också.