Dag 28; En tå stel som stål
När det gäller överkroppen kan jag träna på rätt så bra nu, utan att foten sväller upp. Med med benen är det lite annat. Den närmsta träningen jag kommer där är att vicka ivrigt på tårna. Och inte ens det lyckas jag särskilt bra med.
Stortån är så löjligt stel! Jag har ingen som helst styrlsel i den, vilket är lite oroväckande. Kommer jag någonsin kunna böja den igen. Kommer tån begränsa mig i min vardag? I min träning? Hemska tanke...
Det är ganska läskigt faktiskt, det här med att försöka bända och tänja leden med handen, men det ingår i själva gymnastiken. Vad är det som tar emot, undrar man? Är det järn och skrot, eller är det bara leden?
Tidigare kallades jag Lillapan av familjen, eftersom jag hade ungefär lika bra styrsel i fot och tår som i hand och fingrar. Allt möjligt kul kunna jag göra med dom. Frågan är om vänsterfoten någonsin kommer kunna briljera med sina gamla partytricks.
Taggat med:
Föregående inlägg: Dag 26; Hurra, jag går!
Nästa inlägg: Dag 29; Jag slänger skon
0 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar