Rastlösheten är ett faktum och jag tror faktiskt att jag håller på att bli lite tokig. 

I'm about to go totally bananas, som dom säger. 

Hade det varit armen som varit opererad, kunde jag låtit den hänga. Låtit resten av kroppen ge utlopp för energi på en massa olika sätt. Oj, va jag hade promenerat då. Men nu är det foten och problemet med den är att den är så hårt drabbad och känslig för tyngdlagen. Att foten är placerad där längst ner, gör att den svullnar upp för minsta lilla. Bäst mår den om jag ligger, men jag klarar inte att ligga ner längre. Jag klarar det inte! Ligga ner och ha foten upp. Helt sjukt tråkigt. Jag har legat och läst, legat och tittat legat och zappat, legat och lyssnat, legat och bara legat. Och oh, sweet lord, så trött jag är på det.

Men sätt dig upp, kvinna! tänker kanske du. Vet du, jag klarar knappt ens att sitta. Jag har suttit och skrivit, suttit och läst, suttit och suttit och suttit och duschat. Suttit och ritat och suttit och vickat på tårna. Jag vet inte vad jag ska hitta på mer där jag sitter. Jag tror jag behöver ett projekt som gör att jag känner mig lite verksam. Jag har jobbat lite grann med jobbet, för det är lätt att göra en hel rad av mina uppgifter hemifrån, men jag försöker verkligen hålla mig ifrån det. För jag är hemma med nedsatt betalning och känner mig ganska klar med att jobba utan att få betalt. Och något behöver jag ju ha att göra när jag kommer tillbaka. Så jobba gör jag bara lite. 

Det spritter i kroppen och jag behöver verkligen få röra mig. Det lilla jag rör mig räcker inte till. Det räcker för foten, för den svullnar upp, men det räcker inte för kroppen och knoppen. Jag vet inte vad jag ska hitta på för fler upprättstående aktiviteter, som inte påverkar foten. Den svullnar liksom bara jag står. Jag har jobbat i köket, med foten upplagd på diskbänken. Det funkar lite grann, men det är inte snyggt och inte alls ergonomiskt korrekt. Jag har dammsugit. Det funkade ena gången men inte den andra. Jag är bara inne på dag tre och jag vet att jag måste ta det försiktigt. Foten berättar högljutt att om jag inte lyssnar på den när den svullnar, så spricker såret. Och då blir det dumt.  

Foten behöver vara uppåt eller i alla fall vågrätt. Så den får väl vara det då. Men det finns en risk för att den kommer kosta mig förståndet. 

Jäkla sketfot.