Jag kan inte svara på om den har pågått hela livet. Jakten. Jakten efter något annat, något nytt och något mer. Jag minns inte att jag hade den där inre jagaren i mig när jag var yngre. Kanske har den mest fått styra vuxenlivet. Kanske var jag mer nöjd förr. 

Mer nöjd förr...

Vaddå mer nöjd? Som om jag inte är nöjd nu? Jag som tycker man ska leva i nuet och se till allt man har. Är det verkligen så att jag, trots att jag ser allt jag har, ändå har mage att inte vara nöjd? 

Jo, det är väl klart att jag i det stora hela är nöjd. Nöjd och tacksam. Och stolt  

Men samtidigt är det alltid något som saknas. Något jag söker. En känsla från djupt där inne gnager och manar på. Det är inte det att jag nödvändigtvis vill ha mer, men kanske något annat. Jag vill framåt. Alltid framåt. 

Den där framåtdrivkraften är nästan som en superkraft, så stark är den. Ofta är den bra. Jag har till exempel kraften att tacka för mitt jäklar anamma. Beslutsamheten och viljan, som säkert kan reta gallfeber på folk ibland. Inte minst på maken. 

Framåt Kraften gör mig till en ganska effektiv problemlösare. Problem är inget hänga upp sig på. Släpp dom eller lös dom. Och fortsätt framåt. 

Kraften gör att jag inte lägger energi på petitesser och energitjuvande detaljer. Ältande tar tid och känns inte framåt alls, så att älta är inte min grej. 

Superkraften är bra på väldigt många sätt. Men den tär faktiskt också. Och ibland ställer den till det. Som nu, när jag tappat kontrollen över den lite grann. Jag, som bara jobbat där jag är nu ett litet tag, har tackat ja till ett nytt jobb. Min kloka storebror tyckte jag skulle ge mina nuvarande uppdrag lite mer tid, men jag väljer att lita på magkänslan. Och den säger att jag inte hamnat riktigt där jag ska vara. 

En kort stund tappade jag siktet på åt vilket håll mitt framåt faktiskt låg. Så jag famlade runt och trevade lite åt olika håll. Men  nu har jag hittat rätt igen. Nu vet jag vart jag vill.  

Nytt jobb igen alltså. Men bilen är densamma och huset med. Och maken. Så lite lugn håller jag mig allt.