En massa oväntade saker har radat upp sig under dagens gång. Det är roligt med sådana dagar, som fylls med händelser man inte alls kunnat förutse. Som att Donald Trump skulle utses till president. Det trodde man ju inte, när man gick och la sig igår. Det Trump står för är rent pinsamt. Att han valdes som ledare för landet, som har så mycket inflytande över världen, det var ju oväntat. 

MMS:et från brossan i Stockholm, som visar att han för en gångs skulle inte alls tar i som en storfiskare när han talar om vädret, utan faktiskt talar sanning, det var omvälvande. Helt sjukt mycket snö damp ner på stockholmarna idag. Hela 60 cm. Minst, tydligen. Såhär tidigt. Det kunde man inte tro. Sensommaren har ju knappt hunnit övergå till höst och träden har ju fortfarande kvar den stora majoriteten av sina blad. Tokigt då, med vinter mitt i allt.

Den skoltrötta pojken, som svarvade fram en skolplan för sig själv, med krav och tidiga morgonar. Han förvånade också. Jag hade tänkt tassa och trodde nästan att det här med skola var helt kört. Men han kände sig redo för förändring och självklart backar jag upp. Coolt och inspirerande med modiga, kloka små vuxna som han.

Att dottern fastnar på samma tal i gångertabellen som jag alltid gjort, det får mig också att höja på ögonbrynen av förvåning. Vad är det som gör vissa sifferkombinationer är så hopplöst svåra att komma ihåg? Allt som har med 8 att göra, det har vi svårt att lära oss. Det är väl bara att traggla, antar jag. Hoppas hon lyckas bättre än jag. Jag har kämpat i 38 år. 38 år av teflonhjärna.

Vad jag heller inte kunnat förutse, var det som utspelade sig i gymmets omklädningsrum. Toppen jag valt, pressade helt ofördelaktigt bak de knappt befintliga brösten, in under armhålorna och bak till ryggen. Där fick toppen allt att verka som att jag hade absolut ingen som helst byst, men oväntat mycket ryggfläsk. Hur kunde det bli så? Förvånad blev jag också när jag tittade runt hörnet på omklädningsrumsskåpen, för att se vad det var som lät. Det lät som en kvinna i nöd, och till min förvåning var det också det. Hon hade tagit ut sig helt utan att ta hänsyn till sin förkylning, så nu hade allting svartnat och hon höll på att svimma. Hon fick vatten, sen satt vi och pratade en stund. Hon skämdes, men jag sa Herre Gud, det blir sådär ibland. För det blir det ju. Och så fick hon lova att vara mer rädd om sig framöver.

I det Jannesonska hemmet äts sällan särskilt avancerad mat. Nya recept kan testas på inbjudna matgäster, men till vardags blir det mycket köttfärsås och korv stroganoff. Något annat förväntar man sig inte. Och det är okej. Men dagar som dessa, när en oväntad doft av köttfärslimpa, potatis, brunsås och gelé möter en i dörren när man kommer hem, sådana dagar är rätt härliga ändå. 

En mindre trovärdig person än vanligt må vara åstad att flytta in i Vita Huset. En nordligt belägen I-huvudstad må återigen ha lamslagits av snöfall och en yttepyttebyst må i ett nafs ha förvandlats till saftigt ryggfläsk. Men trots allt det där snurrar jorden vidare som vanligt. Varje dag är en ny möjlighet och en ny chans till förvåning.

Jag längtar redan efter i morgon, faktiskt. Men mest av allt längtar jag till värmen.