Vi har en ny resa att se fram emot nu. Halvt meningslösa februari är här, så det känns ju fint att ha något att längta till. 

Innan vi bokade diskuterade vi länge vad det egentligen var vi ville att nästa resa skulle ge. I planeringen var vi i USA och vände. Det kändes som ett bra nästa reseland. I tanken testade vi på kryssning, för att få möjlighet att göra något nytt och samtidigt se så mycket som möjligt. Kryssning och USA som kombo. Ja, det verkade fint.  Sen finns ju alltid Maui. Och Borneo. 

Vartannat år har vi råd att göra långresor, har vi bestämt. Håller vi oss till vartannat, kan vi göra miniresor där emellan. Sån har planen varit sen ett antal år tillbaka och den har funkat fint. Men så, vips när man minst anade det, gick maken och blev spontan. Han hittade billiga flygbiljetter, som vi tydligen bara måste köpa, fastän vi nyligen varit iväg. Det var måstebiljetter han hittat, för dels var de billiga och dels innebar de en flygtur med hans drömplan Boeing 777. Planet skulle ta oss till tur och retur till Kuala Lumpur. Och Malaysia ska väl vara fint? Om inte annat ligger det ju mycket fint däromkring. Över en långkaffe kollade vi priser och räknade på budget. Sen bokade vi. Förstås. 

Så vi ska till Malaysia. Ett besök i landets huvudstad kombinerar vi med en lite längre vistelse på den thailändska ön Koh Lipe. För att liksom ladda, googlar man ju runt en del nu, innan avfärd. Läser reseguider och tittar på bilder som folk delat med sig av på nätet. Jag vet ju att vi ska åka och tänker på det en del, men helt ärligt, så känner jag inte det direkt i kroppen. Den där härliga resekänslan kommer nog först på flygplatsen. Eller på tåget påväg dit. 

Men visst längtar jag. Sol, avbrott från vardag och ett några helt kravlösa veckor. Det är klart man längtar.