- Jaha, då var det Carolines tur.

- Caroline, det är jag det. Hejhej. 

Som vanligt kom behovet att klippa topparna lika hastigt som ett hagelregn. Jag måste klippa mig och det måste ske nu. Min trygga frisör, som vet vem jag är och vad jag gillar, hon har flyttat till Götet och än har jag inte hittat en värdig ersättare. Det är så mycket som ska stämma. Man ska klicka personligt med sin frisör och man ska ha något att prata om när man sitter utlämnad sådär länge. Men viktigast är ändå att frisören känner vad man trivs med, vågar ta initiativ men samtidigt lyssnar på det man säger. 

Den enda frisör jag hittade nu när det brådskade så, var en som jobbade på en salong som jag håller högt och har fått för mig är väldigt bra. Och om salongen och ägaren är bra, då måste ju den här frisören, som jobbar där, också vara bra, tänkte jag och slog till med en bokning. 

- Vilket fint väder vi fick idag! Va härligt va?
- Ja, så fick vi lite sommar ändå. Det är vi ju värda. 
- Ja, verkligen. Vad hade du tänkt dig i dag då? Hans händer drog igenom mina slitna tåtar och han skaffade sig en bild av mitt hår och dess struktur.
- Som du ser är de på utväxt. Det är inte mycket till frisyr kanske, men jag har kämpat för att få ut längderna. Hela sommaren har jag kämpat faktiskt. Men det är ju lite slitet, så jag tänker att vi kanske behöver toppa till det lite. Ja, ta topparna helt enkelt.
- Ja, det är väldigt slitet. Frisören är skeptisk. Han känner inte mitt hår så väl. Han vet inte vilka duster håret och jag har haft. I all välmening bryter han in för att inleda vår bekantskap med hejvilt många tips om vård av mitt hår. Som om jag inte kände mitt hår alls. Som om vi precis hade mötts, mitt hår och jag. Fastän vi känt varandra en hel livstid. 

- Jo, slitet är det helt klart. Men, familjen har röstat där hemma och beslutet föll på att jag ska ha långt hår nu. Så i demokratins anda låter jag det växa ut. 
- Man ska ha den frisyr man själv trivs bäst i. Man ska inte lyssna på andra och låta dem bestämma. Frisören hade helt klart hjärtat på rätta stället. Omtänksam och fin var han. 
- Äsch, det är inte så noga. Jag trivs bra i långt med. Det är nu i mellanperioden det är lite trist bara. 
- Ja, då tar jag topparna bara. Det här och det här behöver jag ta. Och lite såhär. 

Så var det dags för tvätt. Han valde att tvätta i rätt kallt vatten för att få glans, berättade han. Och under tiden han tvättade matade han mig med råd på råd på råd. Inga nya råd tyvärr, men jag lyssnade ändå vaket och hänsynsfullt. Sen var det dags för klippning och i samtalet halkade vi in på Italien. Det visade sig att vi delade kärleken till den storslagna italienska maten och kulturen. Dessutom hade vi visst en gemensam bekant. Vi hade så mycket att prata om så och jag låtsades ge mig hän helt åt det sociala spelet. Men sanningen var att jag observerade hans varje lilla klipp med väldigt skepsis. För man vet ju aldrig med de där frisörerna, det har jag lärt mig. Man vet aldrig riktigt var de tar sig till. Och mycket riktigt var den här trevliga italofilen en man som gärna tänjde på gränserna och kryddade klippningen efter eget smak och tycke. 

- Och när man tar tåget genom Toscana kan man ju i princip hoppa av var som helst för att upptäcka en bit av paradiset. 
- Jo, så är det. Men nu får du nog sluta klippa. Nu vill jag faktiskt inte ha det kortare. Jag vet inte vad det var han hade hittat på, men hårstrimlan han höll upp mellan pek- och långfinger var obehagligt kort. 
- Ja, det var det sista det här faktiskt. Nu är jag färdig. 
- Yeah right, tänkte jag. Och om jag inte sagt stopp då? Det var kul att vi hittat så många gemensams nämnare i vårt samtal, men ändå satt jag där i under skynket som en stor tung suck. Vad hade han hittat på egentligen? Vad hade han gjort där bak där jag inte såg?

Sista klippet var alltså klippt och så var det dags för styling. Vissa brukar fråga om man vill ha det si eller kanske så, men det här var en frisör som körde sitt race utan att fråga. Och så som somliga frisörer gör, när det kommer i kontakt med ett hår som kan bli lockigt, gick han helt bananas. Det var mousse och det var den där tratten som får smålockigt hår att bli lockigt på riktigt. Bort med tratten och så i med mer mousse. 
- Man ska inte vara rädd för att ta i. Många säger att de inte kan få till sina lockar ordentligt, men det är ju bara för att de är rädda för att ta i. Det gäller att ta i.

Och som han tog i. När jag såg det som växter fram i min spegelbild gick det inte längre att vara arg och orolig. Jag blev så himla fnittrig där jag satt och häpet såg honom jobba. Han fick till ett sånt jäkla skatbo av lockar och jag fattar inte varifrån han fick att den där frisyren var jag. Hade han inte noterat att jag kom till salongen med platt och slätblåst hår? De där lockarna, liksom. Trodde han verkligen att jag ville se ut så? 

Tillslut hade han trots allt blåst klart. Spegeln som visade nacken kom fram och det visade sig att jag hade fått en ny kort frisyr. Han hade förvisso behållt nacken lång, men i övrigt var det uppklippt sådär härligt tantigt. Det var verkligen inte det här jag ville ha och nu var allt slit med att vänta på längder helt förgäves. En hockeyfrilla hade jag fått. Helt galet stor och busig nu, men antagligen helt vanligt hockey när vattnet gjort sitt. Fast det gick inte att vara arg, för jag såg så otroligt rolig ut och frisören var så himla nöjd mitt sitt verk. 

Jag betalde och tackade för schampooproverna och för de 50 kronornas bekant till bekanta-rabatt. På vägen ut gick jag en liten omväg för att hämta kraft och fnissa av mig. Jag hade en hel massa ärenden att uträtta på stan och övervägde en kort stund att skjuta upp dem och åka hem för att duscha ner mitt burr. Fast, visst fasen skulle jag klara av att med stolthet bära upp en frisyr som den här? Jo, det skulle jag. Det kunde bli en kul utmaning. Efter ett djupt stärkande andetag, gjorde jag stan i min tokiga frisyrhatt. 

Och nu sitter jag här med min hockeyfrilla och bara väntar på att det där uppklippta ska växa ut. 

Det är svårt att reklamera en frisyr. Det är synd det. Hade det gått hade jag gärna bytt tillbaka den här till min gamla. Även om den var lite sliten.