Det låter så härligt med folk som kan konsten att chilla. Folk som bemästrar konsten att chilla så till den milda grad att de kanske rentav slumrar till en stund. Själv känner jag mig som lugnast om jag får röra lite på mig. Jag har skrivit om det innan. Om det här med att jag är rätt dålig på att göra ingenting. Jag hittar inte inlägget, men jag minns att det handlade om att jag övade mig. Det var sommar då och för att varva ner efter en fartfylld vår, övade jag mig på att göra just ingenting. Jag tror att jag övade mig med en bok på balkongen. Jag minns att det var sol, så det kan inte ha varit den här sommaren. 

Hur som helst gav övandet inget vidare resultat. Jag blev lika rastlös av softandet då som jag blir nu.  Just nu är en ljudbok kombinerat med en promenad ett sätt som funkar för mig. Fast serien jag lyssnat på är slut och jag känner mig inte redo för en ny bok än. Saknaden efter huvudpersonen, frisören som jag kommit så nära, har ännu inte lagt sig.

Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt idag och när maken for iväg på sitt och dottern drog till en kompis hade jag verkligen världens chans. Ofta drar jag till gymmet när huset blir sådär tomt. Eller också rastar jag dammsugaren och passar på att damma rent. Vattnar blommorna. Fixar lite med tvätten. Kanske mixar jag mig en juice. Men städade gjorde jag igår och jag behövde verkligen inte träna eller hålla på. Jag behövde vila. Vilken jäkla utmaning!

Maken älskar ju soffan, så efter att ha vandrat runt ett par varv i vårt lilla hus, testade jag att sätta mig på hans halvnötta plats. Nu satt jag alltså ner. Men vad sen då? Skulle jag kanske ta och testa den där mindfulnesappen? Det hade säkert varit bra för själen, men hu va trist. Fjärren låg som alltid inom räckhåll och det blev att jag fipplade runt lite grann med den. Jag äger inte makten så ofta, så jag vet knappt vad alla knappar betyder, men netflix lyckades jag få på. Och där hittade jag Dikte. Medan vinden fick de höströda löven att rassla och regnmolnen sakta svepte fram, spenderade den danske journalisten och jag eftermiddagen ihop. Det hade varit mysigt att ha någon att ligga sked med, där i soffan, men i övrigt var det faktiskt ganska skönt att göra ingen nytta alls. Så busigt av mig. Ingenting gjorde jag.

Det kanske man borde göra oftare.