Han kände lite på mig, men vi vet båda två att den där taktila kontrollen inte gör någon egentlig skillnad. Den ger inte direkt någonting, utan är bara en rutin som ska klaras av. För de stora knölarna sitter en bit innanför. Likt ett pärlband pryr de mina lungor och de vitala organen i min hals och buk. Det han känner när han drar fingrarna längst min hud ger inga svar, för det som händer sker i skymundan. Väl dolt för omvärlden. 

Inför mitt besök hade han analyserat alla mina blodprover och likt alla läkare innan honom, konstaterade han att proverna såg bra ut. Det stör mig att alla läkare vid alla kontroller jag har gjort säger att blodproverna ser bra ut. För vad betyder det egentligen? Allt ser bra ut och vi hittar ingenting. Allt ser bra ut, men det visar sig att du har cancer. Du har cancer, men allt ser bra ut. 

Jag kan inget annat än att erkänna att jag inte helt och fullt litar på de där proverna. Han har själv sagt att man inte kan se så mycket via dom. Det finns små markörer som eventuellt kan ge ledtrådar, men något prov som egentligen visar vad som händer i min kropp, det finns inte än. Det är inte via blodprov man ser om cancercellerna börjat mutera, utan allt hänger på mig. Det är jag själv som via mitt mående ska avgöra vad som händer där inuti. 

Att bära ansvar över att ständigt och neutralt scanna av hur jag mår, det tar så oerhört mycket energi. Man vet att cellerna med största sannolikhet kommer att mutera och ändra form från godartade till mer eller mindre aggressiva. Men någon tidsaspekt att förhålla sig till finns inte. Sjukdomen kan vila i tiotals år, men kan också ta fart över en natt. Och för att inte missa några tecken, är jag ständigt på min vakt. Jag vill inte upptäcka för sent och riskera att det mörka och elaka får fäste och sprider sig.  

Jag hatar verkligen den här cancern och avskyr den med en ilska jag aldrig känt förut. Jag övar mig på att acceptera min sjukdom, men tycker det är svårt eftersom jag upplever hela utmaningen som oerhört orättvis. Jag önskar att jag hade fått ett datum på när allt kommer ta slut, så att jag visste vilken slags framtid det är jag har att förhålla mig till. Är det 10 år jag har kvar? Eller 20, 5 eller 50?