På torsdagar slutar jag i regel jobbet strax efter 16. Under årets ljusa månader är det en helt okej tid, men att gå hem vid 16 nu när solljuset är mer avlägset och vi dessutom vridit klockan tillbaka till vintertid... Det känns verkligen som sena kvällen fastän det är eftermiddag. Som att det är dags att gå och lägga sig så fort man kommit hem.  

Sist på torsdagarna har vi möte på jobbet och traditionen bjuder att vi fikar tillsammans och har det trevligt då. Jag frossade rätt friskt i fikat idag, i hopp om att det söta skulle ge energi. Men nix. Frossandet var helt i onödan. Det enda som triggades var det dåliga samvetet. Jag ska ju inte äta socker...

Träningen på gymmet hjälpte inte heller. Jag fick inte alls den energi som jag brukar. Så när jag kom hem, efter att ha pussat loss på mina två TV-tokiga, tappade jag upp mig ett kokhett gött bad. Maken trollade fram lite vin och jag smög med mig tre av dotterns pizzakryddade majskakor. 

En ljudbok, lite kärlek, ett bad och en busig kvällsmat. Nu känns det bättre. Kosthållningen är jag inte så stolt över, men i övrigt är jag nöjd.