I natt drömde jag något som jag faktiskt aldrig drömt förut. Jag hade en liten bebis i magen. Min spegelbild visade en fin utbuktning och jag kunde inte stirra mig mätt. Jag kände glädjen med hela mitt jag. Och när jag la handen på magen, spreds en magisk känsla av lugn och välbehag. Jag mös, som om det vore på riktigt.
 
Och så kom mamma på besök, för att visa sin glädje med stora röda rosor. På cykel kom hon. I världens far och utan assistenter. Precis som förr.
 
Det är lite omtumlande att vakna från drömmar som känns sådär verkliga. Man måste blinka rätt många gånger för att förstå. Allt var en dröm.

Det är okej.