Jag har alltid tyckt bäst om att sköta mig själv när jag tränar. Behöver jag hjälp, då ber jag om det. Om jag är mitt uppe i en övning eller ett pass, då uppskattar jag inte alltid den som kommer och vill ge tips. Även om jag vet att tipsandet högst troligen är en god och välment gärning. På gymmet eller i spåret går jag gärna in i mig själv. Känner efter så att jag gör rätt, peppar mig själv att orka mer, löser bekymmer och blir stärkt från insidan. Det där med att gå in in sig själv när man tränar, det är nog lite varför träning är som terapi. 


Ja, jag blir lite "kan själv" på gymmet och därför har det aldrig blivit att jag testad det här med PT. Jag har övervägt alternativet ofta, när jag nått en träningsplatå eller hamnat i träningstristess, men eftersom jag inte vet hur eller om jag skulle uppskatta coachning under ett pass, har jag valt att hoppa det här med personlig tränare. Men så, i februari, hittade jag en lösning som verkade vara något för mig. PT On Line. En virtuell coach på nätet. En som man kan söka upp när man vill och som inte prackar på en tips och övervakar i tid och otid. Det verkade vara något helt i min stil. 

Följ din dröm heter företaget från vilket jag köpte mig ett träningsupplägg. Ett ganska strikt upplägg var det, med kostschema och träningsschema. Följde man planen var det nästan så att man garanterades resultat. Min grundliga research visade att många hade lyckats bygga styrka och nå sina personliga mål med hjälp av upplägget. Och personen bakom företaget verkade kunnig och erfaren. Priset var nästan överkomligt. Så ja, det mesta verkade stämma och jag hoppade på. 

När upplägget kom var jag helt galet taggad. 100 dagar med målmedveten kost och träning väntade. Wiho, va kul! Vi, vi som antagit utmaningen och som bildade vårens träningsgrupp, vi uppmanades att väga oss och mäta oss för att ha siffror att mäta vår utveckling med. Jag gör Tanita-mätningar lite då och då och för att följa min progression i utmaningen gjorde jag en ny mätning av sammansättningen av muskler, vatten och fett. Spänd av förväntan såg jag fram emot vad siffrorna vid utmaningens slutskede skulle visa. Vad skulle jag kunna uppnå, om jag la manken till? 

Våren och sommaren har inneburit vägning och mätning av kost och noggrann planering av dagens alla måltider. Jag har fuskat lite, det har jag, men ändå kämpat på bra överlag. Jag tycker jag har skött mig över förväntan. Träningen har legat på 3-6 pass i veckan. Oftast har jag skuttat hoppsansteg till gymmet, men ibland har det förstås tagit emot. Men eftersom  jag sagt att jag skulle, så var det ju bara att gå. Sagt är sagt. Och gjort är gjort.

För gjort är det. Träning och ätning. Nu är det gjort och utmaningen är avslutad. På avslutningsdagen gick jag till gymet igen, förväntansfull och pirrig. Föga beredd på att Tanita-mätningen skulle ge mig en käftsmäll. 

Kvittot sa; Minskning av muskler och ökning av fett.  Antiklimax. Allt jobb förgäves? Det var ju lite trist. 

Kanske blev mätningen fel, inte vet jag. Kanske ska jag inte stirra mig blind på några nedrans siffror. Men, hur som helst, så visar min personliga utvärdering av tiden med PT att jag nog funkar bäst när jag får göra som jag vill. Jag har lärt mig en massa nya övningar, det har varit positivt. Jag har blivit starkare och slagit en rad PB i alla möjliga lyft. Och så har jag lärt mig det jag tror att jag nog redan visste; När det kommer till träning kan jag bäst själv, trots allt. 

Och den gamla klyschan som säger att lagom är bäst, den stämmer rätt bra. Så som klyschor oftast gör.