Det går upp och det går ner. Fram och tillbaka, hit och dit. Livet är inte direkt nån söndagstur i vårsolen i en öppen cabriolet.  

Fast om man tvunget vill likna livet vid en sådan bildtur, då vill jag lägga till några detaljer som förtydligar. För om man bara går på första bilden man får, när man tänker på den där cabrioletten, då kommer man nog känna sig lurad när man väl ger sig ut för att leva. 

Bilen kan absolut vara sådär skinande röd som du föreställer dig och visst fasen kan taket vara nere. Ser du dig själv med en sjal i håret? En sån där som i Selma och Louise? Det är OK. Ha du din sjal. Föra all del. Och måla gärna läpparna med, i en färg du tycker om. Allt blir mycket roligare om du känner dig lite piffig. Passa på att stick upp näsan nu när solen skiner och bilen går så bra. Upp med näsan och njut. Njut av att du har flyt och riktigt sug in allt det härliga. Men glöm inte bältet, för med all säkerhet kommer åkturen bli skumpig. 

För när du som bäst cruisar fram på din till synes felfria landsväg, ja du kanske inte kan tro det när du sitter där och njuter. Men det kommer komma en grop. Det kommer alltid komma en grop. Och ibland dyker den upp som från ingenstans. Ibland är gropen bara en liten en, och då känner du inte så mycket. Inte så mycket mer än en semihård duns. Vissa gropar anar du redan i förväg. Kanske hinner du väja och styra undan. Andra går dig nästan obemärkt förbi. Men gropen kan också vara större. Ja,  ibland är gropen inte ens en grop utan en riktig jäkla krater. Och jösses vad det slår i bilen då. 

Rätt ner i kratern, så att du halvt framstupa brakar in i ratten. Plåten, lacken och dina skinnad blanka alufälgar. Allt får sig en riktig törn. Din sjal åker på sne och håret helt på ända. Kaffet i koppen skumpar ut över dig och din prickiga kjol. Var kaffet varmt? Ja, det fattades väl bara det.

Tog det så illa att bilen gick riktigt sönder? Får du inte ordning på eländet själv? Ja, då får du ringa en vän. I sådana lägen kan man ofta behöva en vän. Du brände dig på kaffet va? Och ont i bröstet har du med. Men du skadade dig väl inte? Jag hoppas innerligt att inget är brutet. 

Vet du, nu finns inget annat att göra än att bara ta det lugnt. Hämta andan och ge dig själv och ditt åkdon en välförtjänt vila. Låt allting bara vara. Lägg dig ner en stund och titta upp i himlen. Räkna fåglar tillsammans med din vän. Om vännen gett sig av, ja då får du väl räkna ensam. Ser du molnet där? Visst liknar det väl lite en ullig elefant? Så söt. 

Äsch, fasen! Nu börjar det visst regna. 

Kanske känns det lite hopplöst, men jag lovar att du snart ska vara på vägen igen. Vill du kan du vara efterklok och försöka tipsa dig själv om hur du ska göra för att i framtiden undvika sånt elände som det du nu lagt bakom dig. Kanske bestämmer du dig för att sakta ner och framöver köra säkert. Du får gärna köra säkert om du vill, men unna dig själv att trycka plattan i mattan när lusten till det finns. Våga dig på att prova en och annan avtagsväg, även om du inte vet dess destination. Gasa på medan du kan. Medan bilen är pigg nog. 

För, och jag vill inte skrämma dig nu, men det kommer komma en dag då bilen blir gammal. Om du inte fått ett måndagsexemplar, kan du säkert köra länge, länge, länge. Men det kommer komma en dag, när rost och skit och unken olja tyvärr tar ut sin rätt. 

Så kör, vet ja! Kör medan du kan! Gasa och tuta. Vinka och ge finger. Stanna för att tanka och plocka upp en fin vän, eller en snygging, att fara fram längst vägen med. På men en go låt, vet ja. En med glad takt. Höj. 

Känn livet. Och njut!