Ja, det kan man ju fråga sig. 

Jag gillar smaken av pizza, men inte känslan som följer efter att jag ätit den. Pizzans goda smak överväger inte det riktigt onda i magen och den trista känslan av ångest som ibland följer efter att jag ätit något som inte är bra för mig. Med chips och är det precis detsamma. Smaken är en gåva ifrån ovan, den krispiga känslan i munnen detsamma. Men inte känslan efteråt. Ibland låter jag lusten styra. Då släpper jag allt förnuft och tänker att det är värt det. Men värt det är det sällan. 

Hade jag bara jobbat på lust hade jag låtit efterrätt vara huvudrätt alla dagar i veckan. Morgon, middag och kväll. Jag är så glad i efterrätter att det är helt makalöst och kan inte alls förstå de som säger att något kan smaka för sött. För sött? Vad betyder det? Ju sötare desto godare! Sött och krispigt är mina laster och ibland hetsäter jag som en tok. Framförallt när jag är hungrig, då hetsäter ganska okontrollerat. Helst när jag är ensam hemma. Så vi har inte så mycket sött och krispigt hemma, för jag kan inte riktigt kontrollera mig själv. Impulsstyrd som jag är.     

Min själ och min kropp mår bäst av hälsosam mat. Jag märker så oerhört stor skillnad på hur jag fungerar beroende på vad jag stoppar i mig. Så oftast väljer jag de sunda alternativen. Även om jag älskar sött och även om jag vet att mina matlådor ibland äcklar och irriterar. 

Så, nä. Man måste verkligen inte äta sunt. Man gör som man vill. Jag tror på att kosten är en viktig del av helheten som hälsan utgör och därför väljer jag som jag ofta gör, de tillfällen då förnuftet leder och styr. Äter man oftast nyttigt kan man dessutom unna sig lite onyttigt då och då, utan att det påverkar kroppen allt för mycket. 

Och choklad, förresten. Choklad är som mumma för själen. Så choklad står högt upp på min nyttigt-lista.