Den händer inte så ofta, men när jag blir sådär arg så att jag riktigt kokar, då vill jag gå undan för mig själv, smygröka och ta mig en liten tuting. Att göra sånt man inte får, det är befriande. Särskilt när man är arg. 

Och ibland vill jag springa riktigt fort. Det funkar ibland att springa ifrån det där arga. När man sprungit klart känns det oftast mycket bättre. 

Högljudd blir jag när jag kokar över. Det lärde jag mig redan som pyttig, att när man är arg, då höjer man rösten. Det är nog den egenskap jag skäms över mest. Den att tappa besinningen och börja gorma. 

Det är tur det inte händer allt för ofta.