Den där riktigt härliga och positiva känslan i kroppen och över prestationer brukar hålla i sig knappt en vecka. Sen vänder det. Ibland kan vändningen förknippas med en riktigt slarvig helg eller en matorgie, som helt ruckar balansen. Ibland kommer den helt av sig själv och uran förklaring. 

Förra veckan kände jag mig otroligt stark. Som en viking. Nu känns jag mer som en överjäst deg. En som liksom hänger sådär pösigt över kanten. 

Samma jag, men ändå helt olika. I alla fall på gymmet och i morgongarderoben. Konstigt hur det svänger.

Är det en tjejgrej, kanske?

Är det de där nedrans hormonerna?