Det kräver verkligen tålamod att vara ny på en arbetsplats. Likväl som det kräver tålamod att ha en ny på sin arbetsplats. Som ny känner man sig lite till besvär.

Jo, jag är ganska obekväm i rollen som ny. Nya arbetsuppgifter och nya skor att fylla. Nya rutiner att sätta sig in i. Nya oskrivna regler att läsa in och förstå. Nytt folk, nya namn. Nytt, nytt, nytt. Innan jag gav mig på att byta jobb såhär, hade jag jobbat på ett och samma ställe så länge att jag kunde det. Jag hade min roll och kunde mina uppgifter som rinnande vatten. Det kändes tryggt. Där hade jag kontroll och svar på så gott som allt. Nu är det mest tvärt om. Smidigt av mig att välja att börja på två nya ställen nästan samtidigt också. Verkligen fiffigt.

Jag sätter mig gärna i klistret sådär. Jag gör det, för jag gillar det. Jag gillar förändring och går igång på utmaningar, som ruckar vardagen och vänder upp och ner. Jag gillar förändring så till den milda grad, att jag är i ständig jakt efter något nytt och spännande att sätta tänderna i. Det gäller såväl jobb som livet i stort. Nytt är spännande. Invant är boring.  

Samtidigt är jag ett kontrollfreak. Och som ny har man INTE kontroll. Konstigt att drivas av två personlighetsdrag, som inte matchar varandra alls. Som är så olika varandra att de riktigt går varandra på nerverna.

Att inte ha kontroll är nog det som gör mig mest frustrerad just nu. Jag älskar att kunna, att driva, att dra och att pusha. Just nu känner jag mig mest som ett mähä. 

Fast jag kommer nog snart in i det. Snart blir jag bekväm och kan släppa loss. Jag längtar efter det. Längtar efter att bli mig själv, så att jag kan bidra till att göra lite skillnad.