Det är med blandade känslor som jag bejakar det faktum att det idag är dags för augusti. Den räknas som en sommarmånad, men riktigt som juli är den inte. På ett sätt är augusti bättre. Månaden har någon slags lugn i sig. Lite som lugnet efter semesterstormen. I stan och på stranden, där det tidigare vimlat av äventyrslystna, där är tempot nu lite långsammare. Törstiga och unga turister från grannstäderna byts ut mot sävliga familjer på strövtåg. Familjer från Tyskland, Frankrike och England brukar hänga på stränderna i augusti och de är härliga att observera. De hänger på stranden på sitt alldeles egna och väldigt osvenska sätt. Till exempel sitter de på tjocka filtar i stället för i brassestol. De solar gärna med kläderna på och vrider inte på något sätt filten eller näsan efter solen.

Augusti är lugn och man känner liksom på sig att det nu är dags att lämna den mildare årstiden bakom sig. Årscykeln är ju sådär, så det är inte så mycket att hänga upp sig på egentligen. Det är ett obestridbart faktum att efter sommar kommer höst, kommer vinter. 

Augusti ger tid för reflektion. Slarviga sommarmånader ger inspiration och energi till att ta tag i livet och vara nyttig och verksam. Vad vill jag med mitt liv, frågar jag mig ofta i augusti. Vad vill jag egentligen? Augusti ger chans till nystart, så som många uppfattar att måndagar ofta gör. 

Men, dagarna går som de vill och även om jag funderar, analyserar och planerar så är det ingen idé att stressa upp sig för mycket över tankarna som far runt. Likaså är det dumt att hugga planer i sten. I det stora hela rullar tiden på. Att reflektera och se över tillvaron är bra, men allt som oftast blir det som det blir. Allt som oftast är det slumpen som avgör besluten.    

Men det är inte fel att fundera lite grann i alla fall. 

Årets augustitankar rör...

... dotterns skolgång, fritidsvistelser och fritidsaktiviteter - hur gör vi med dom i höst. Vill hon testa något nytt? Ska jag pusha henne att utmana sig till att delta i en gruppsport? Det är ju så viktigt att öva sig på att vara del i ett team. Ska jag tvinga henne att gå på fritids fast hon inte vill, eller ska jag se till att hon kan ta sig hem på egen hand? Är hon redo för det? Hur gammal är man egentligen när man är 9? 

... sköthäst - ska jag jobba mer på att hitta en sådan till dottern och mig? Har vi tid till det? Tid och lust? Dottern har, men har jag? Jag gillar ju djur och att se dottern glad, men vill jag verkligen binda upp oss på något sånt? 

... makens träning - hur ska jag inspirera och pusha honom till att göra något fysiskt som hjälper hans kropp att hålla hela vägen in i mål? Ryggen blir allt sämre och jag kan inte bara sitta och titta på under tiden som den sakta men säkert ger vika.  

... vad vill jag med min träning? Är jag en löpare och vilka mål ska jag i så fall ha? Eller ska jag satsa på att fortsatt bygga och forma? Vilket mår kroppen bäst av? Hur mycket ska jag egentligen träna i höst? Och varför?

... vad vill jag med mitt jobb - min karriär? Är yrket jag har verkligen det jag brinner för? Finns glöden kvar?Skolan jag jobbar på - är det skolan där jag gör mest nytta? Uppdragen jag har tagit på mig, är det de de rätta, eller ska jag se mig om efter andra? 

... ska jag gå en kurs i höst? Matlagning, språk, självförsvar. Är det i höst jag ska ta del av en kurs? 

... resor. Vart vill jag resa och vad vill jag se? ( Jag är förstås lika med vi. Vi som i vi i familjen.) Hur mycket av månadslönen ska vi spara till resor? 

... ska vi ha matlåda? Ska vi hyra in någon att putsa fönsterna? Ska vi byta bil eller kanske hyra lokal och bjuda in goda vänner till en stor fest?

Så många frågor. Besluten tar vi längst vägen. Lite pö om pö.