Sommar. Blunda och smaka på ordet. Smakar smaskens, eller hur?

Om jag blundar och riktigt suger på ordet, kommer lugnet och känslan av solvarm hud. Jag känner smaken av vattenmelon och så smyger det sig fram ett leende. I fantasin utmanar jag familjen i en tävling i vem som kan spotta de svarta små kärnorna längst. 

Härligt ljuvliga sommar. 

Jag har valt det yrke jag har dels för att jag tycker om det, men också för att det ger mig chans att vara ledig under en längre tid. Det är viktigt för mig att jag kan vara hemma när min dotter har lov. Det är viktigt att inte behöva dela upp semesterveckorna, så att maken är hemma några veckor och jag några andra. Under övriga året jobbar jag gärna lite mer än den vanliga 40-timmarsanställde, jobbar in lite mer semester, för att vi ska kunna vara lediga tillsammans. För jag älskar semester. Framförallt på sommaren. För på sommaren är jag mitt bästa jag. 

Spontanitet, ljus och sovmorgon är det som gör att jag trivs så bra med semester. Det är en så skön kontrast till arbetsveckorna. Att slippa ställa klockan och äga sin egen tid. Göra allt och ingenting. Det får mig att må lite extra bra. Vissa planerar upp sin sommar och sparar en massa projekt till den, för de mår bra av det. Men jag tycker bäst om när semestern är oplanerad. Utflykter, gärna med cykel, med kaffe och något snabbt litet plock från kylen. Kanske en varsin macka och lite morot. Eller en snabb sallad, med pasta och skinka. Och bullar till dottern och maken. De blir så glada när de får bullar. Gärna nyköpta gifflar. Enkelt och ljuvligt. Kravlöst. 

Hela dygnet är härlig när det är sommar, men mest utnyttjar tiden mellan lunch och midnatt. Jag borde bli bättre på att gå upp i tid, så att jag kan få ut så mycket av dagen som möjligt. Tänk en balja kaffe och morgonsol i underbar tystnad. Ensamt och filosofiskt. Men jag sover alltid för länge, för jag är uppe för länge. Kommer inte till sängs eftersom jag inte kan slita mig från dagen. Och skönhetssömn behöver jag, så jag sover alltid mig igenom den riktigt tysta delen av morgonen. Sen tar jag tid på mig att vakna också, så framåt lunch någon gång spricker jag ut i full blom. 



Sena kvällsdopp, gärna i Tylösand eller Frösakull, för där är solnedgången så nedrans vacker. Engångsgrill, gosiga filtar runt en saltig kropp. Rufsigt hår och sand mellan skinkorna. Och så älskar jag långa promenader i linne och shorts. Jag kan gå i timmar. Känner du dig ensam och rastlös? Ring mig, så tar vi en promenad. När som! Vi kan vara tysta om du vill och bara gå, eller också så passar vi på att prata oss igenom sånt som varit och sånt som är. Kanske kan vi drömma lite smått om det som ska bli. Med näsorna mot solen.  

Men det finns en sak med sommaren som gör att jag känner oro varje gång den är i antågande. Regn, blåst och kyla. Tänk om vädret inte blir sådär härligt som man vill. Sådär härligt som det behöver vara för att det ska bli som man tänkt. Tänk om vi stackars nordbor inte tinas upp, så som vi tålmodigt trånar efter att få göra, när bara sommaren kommer. Om sommaren blåser bort i ett täcke av moln. Då blir det katastrof. 

Oj, va rastlös jag blir då. Rastlös och trist.