I media kan man lätt få en bild av att  sjukvården i landet är under all kritik, men min bild och erfarenhet är helt annat än kritisk. För, jäklar va snabbt de jobbar och jäklar va proffsiga de är i bemötande och kunnighet. 

Som jag skrivit innan är mina lymfkörtlar förstorade. De har de varit sedan 2011, då man sist kollade mig ordentligt. Då valde man att vänta och se. Men körtlarna tillsammans med några andra konstiga symptom gör att man nu har bestämt mig för att på riktigt ta en titt på varför tants system är ur balans. 

I lördags lämnade jag prover och blev röntgad från midjan och upp. Efter ett par dagars väntan fick jag igår, kring lunchtid, ett samtal från läkaren. Han ville träffa mig så snart som möjligt för att prata om vad han sett. Redan på eftermiddagen slöt vi samman uppe på öron, näs och hals.  

Vårt möte var omtumlande och fyllt till bredden av information och spekulationer. Det han sett visade att något var fel. Vi måste gå vidare, tyckte han, för att utesluta möjliga och tråkiga orsaker. Jag tror att den där kritiken som läkarkåren har fått har gjort att de har ändrat sina rutiner. Innan verkar de mer ha förhållit sig till en klurighet genom att vänta och se vad det blev av den. Nu verkar man mer gå all in med laddat vapen, direkt och omedel bums. Offensiv sjukvård i stället för defensiv. Jag tror det är bra.  

Det första man vill stryka genast och direkt är det som kallas för lymfom. I ärlighetens namn vet jag knappt själv vad det är. Jag hade kunnat googla, men google ger ju mest bara dödsdomar, så jag väljer att låta min förtroendeingivande läkare stå som kunskapsförmedlare. Lymfom är inte toppen, men inte heller tvunget något livsfarligt. Typ så förklarade han det, fast med ett mer akademiskt språk.  

Sedan vi talades vid igår, min läkare och jag, har det hunnit hända så mycket att jag är rent snurrig. När vi skiljdes åt strax innan 16 var det svårt att låta bli att spekulera. Är jag sjuk? På riktigt allltså? Vid 17 ringde läkaren och gav akuttid för operation. Han ville plocka ut en lymfkörtel och skicka den till lab. 07.15 i morse checkade jag in på operation för att tvättas, droppas, sövas, operaras, plåstras om, väckas och erbjudas mat. Vid 12 blev jag hämtad hem av kära maken.

Jag är lite omtöcknad av hur fort allt går. Omtöcknad och imponerad. Fundersam är jag också förstås. Va fasen ska det bli av det här? Tankarna har gått åt alla möjliga håll, men just nu står jag fast vid att det kommer bli bra det här. 

Ja, det blir bra det här. Klart att det blir.