Det är bara en sak som styr och det är vädret. 

Oavgjort är det vädret som avgör om jag tränar ute eller om jag tränar inne. Och det är lite synd egentligen, för när vädret är det som avgör, går det inte riktigt att träna efter några särskilda mål. Strykan har jag tappat, nu när det varit utetränarväder. Innan tryckte jag med relativ lätthet upp 2*15 i militärpress. Idag var 2*5 en riktig utmaning. Men löpsteget är lite bättre. Och foten lite sämre. 

Fördelar med inneträning är att den gör mig stark. Inne tränar jag styrka och med styrketräningen kommer per automatik en smärtlindring i axlar och nacke. Det är häftigt och det är bra. Så styrketräning är egentligen det jag behöver mest. Men med uteträningen finns två fina fördelar. Dels får man den härliga upplevelsen av att vara nära naturen och det ger ju kickar oavsett årstid. Sen ger uteträningen också den där terapeutiska känslan, som jag tjatar så mycket om. Huvudet rensas och det som innan turen kändes tungt och hopplöst känns efteråt som en fis i rymden. Att träna utomhus är att lösa problem. I alla fall för mig. 

Alldeles nyligen hade jag mål både när det gäller prestation och resultat. Men just nu är jag nöjd med den träning som över huvud taget blir av. Jag är fortfarande lite snurrig och trött efter det oväntade sjukdomstumultet. Och i stunder av trötthet är det lätt att prioritera bort träningen. Men det är ju i stunderna av trötthet som man behöver träningen som mest. Att avsätta tid åt att röra på sig, det gör verkligen skillnad i såväl det fysiska som det psykiska välbefinnandet. 

"Du som har tid att träna..." var det någon som sa häromdagen och då blev jag lite stött. Det var säkert inte menat som något negativt, men jag ryckte liksom till lite ändå. För vaddå har tid? Jag har väl inte mer tid än någon annan. Men jag tar mig tid. Det erkänner jag. Jag skapar tid i dagsschemat för att ge min kropp och min själ det den behöver för att klara av den ganska tuffa vardagen. Jag måste det, för i och med det att jag snor åt mig dryga timmen till att vårda mig själv några dagar i veckan, har jag mer av mig själv att ge åt andra. 

Idag roffade jag åt mig tid att träna både ute och inne. För jag kunde inte välja. Och jag behövde både och. För axlarna värkte och huvudet fylldes av frustrerande tankar av irritation. Jag stör mig som fasen på jobbet. Som fasen, faktiskt. 

Men nu när jag är hemma med familjen, kan jag vara mitt rätta och glada jag. För nu känns det bättre. Nu när jag fått träna av mig lite.