Mamma i farten

Det trillar in trevliga bilder och soliga hälsningar från vänner och familj, som befinner sig på annan ort. De är lättklädda och bilderna flödar av ljus. Där de är ser det ut att vara sommar. Riktig sommar. Det ser helt underbart ut, fastän de är i Sverige, precis som jag.

Förra sommaren upplevde jag som en form av all time low när när det kommer till vädret. Det blåste och regnade mest hela tiden och termometern orkade sig ovanligt sällan över 20°. Blommornas kronblad var bortryckta av blåsten och gräsmattan visade inte ens tendens till att gulna av solljus och värme. Ett par dagar på stranden fick vi i augusti någon gång. Och några fina sensommarkvällar i september. Men så mycket mer blev det inte av det där riktigt somriga.

Om jag minns rätt var det andra sommaren i rad som var en sån där värdemässig besvikelse. Ja, jag vågar dra till med ordet besvikelse, för även om vädret inte är allt, så är det faktiskt en väldigt viktig detalj. För visst fasen vill man ha värme och sol när man går på semester? Visst fasen vill man ha ett sånt väder, som gör att man bara måste låta frukostdisken stå kvar i diskhon och dra till stranden omedelbums och direkt? Jag vill det i alla fall.  

Vi hade en fin vår i år. Lagom varm och ganska torr. Så torr att vi rentav fick vattenbrist i kommunen. Jag var hoppfull när jag gick där i vårvärmen. Hoppfull inför det som jag kände på mig skulle bli en riktig pangsommar. I år kommer den, tänkte jag förväntansfullt. I får vi en sommar som blir så som en sommar ska vara. Varm och alldeles ljuvlig. Enkel, liksom. 

Det är augusti nu och i morgon tar jag klivet in i sista semesterveckan. När jag summerar och utvärderar sommaren, som i ärlighetens namn mest liknat en ganska mild höst, landar jag i en statistik som ser ut ungefär såhär:

Såna siffror är inte okej. En sommar som resulterar i statistik enligt ovan är faktiskt inte rättvis alls. 

Är det bara hit som värmen inte riktigt vågat sig, undrar jag? Hit till Västkusten. Till bästkusten! Sommarstaden med de berömda stränderna. Så trist att man inte fullt ut fick chans att njuta av allt. Allt som man trånat så efter. 

Jag har tömt ut mina idéer på aktiviteter att fördriva regniga dagar med och jag kommer inte på fler outforskade ställen att besöka, varken i staden eller runtomkring. 

Nästa sommar. Jag sätter mitt hopp till den.